Buskpion

 Världens vackraste blomsterbuske. Det är trädpionen det. Eller buskpionen som den också kallas. Igår inhandlades det en dylik till vår trädgård. Iskrigaren drog ut tänder och jag kilade över till Lidl för att slippa bevittna såna hemskheter . . .

Och där fanns den, den mörkt lila med krusiga kjolar. Som lockade på mig och som jag inte riktigt kunde motstå . . .

I sitt hemland Kina sägs det att man samlade till fest när pionerna blommade och satt i timmar och beundrade de tallriksstora blommorna. Det borde vi också göra.

För det är ju helt otroligt att vi här uppe i kalla norr kan få se en sån blomsterprakt som pioner bistår med. Helt fantastiska blommor(för att inte tala om knopparna...), så stora och tunga med lager på lager av volangkjolar.

Jag ska sätta så många pioner jag kan i min trädgård har jag bestämt.

Och när de blommar ska jag sitta där med mitt kaffe och beundra de sanslöst exotiska blommorna som aldrig förr . . .

Buskpionen är annorlunda mot den vanliga pionen. De kan bli 2m höga(tvivlar på det här i norr dock), de är vedartade och fäller sina löv på hösten medans grenverket står kvar. Mår bra om det är skyddande snö på vintern. Man får nog försöka täcka den på nåt smart sätt.

Jag hade en buskpion i min gamla trädgård. Den verkade svår, jag trodde den dog tillochmed. Men sen efter något år upptäckte jag den helt plötsligt intil där orginalplantan stog. Så jag antar att den hade fröat av sig. För sen fick den enorma frön efter blommning . . .

Spännande att se om denna nya mörkt lila skönhet kan överleva här i kylan.

Polkagris-buskpionen skulle gärna få flytta in i min trädgård . . .

♥