Jord på trynet

Stax dax för jul . . .

Och då ska det ätas !

Julskinkan är det absolut viktigaste som svensken sätter på sitt julbord.

Hur många stackars grisar som får sätta livet till vill man ju inte ens tänka på

Oftast under fasliga omständigheter . . .

Jag äter själv julskinka, jag är uppvuxen med grisuppfödning.

Så det är inget konstigt för mig, tvärt om. Det var så det var då, många födde upp några

 grisar för eget bruk.

Skillnaden är att dessa grisar hade det bra innan.

De var fria, tja i en stia då men det var gott om plats.

De fick göra det grisar gör bäst, äta och böka . . .

Sen när det var dags för slakt så kom slaktaren hem till oss och tog hand

om det hela.

Bara en sån sak !

Inga hemska transporter till ett ännu värre ställe, slakteriet.

FY 17 !

För hur vi gör med dessa fantastiska varelser . . .

I somras fick jag ju förmånen att besöka en av de få KRAV- märkta

gårdarna som finns i Sverige.

Jord på Trynet.

 I vårt gamla hemlandskap Östergötland.

Det gjorde en varm i själen att se hur grisar ska ha det på riktigt kan jag lova.

Det grymtades, det bökades, det skuttades.

På gris-vis.

 

Det är tuffa krav på att få vara KRAV.

Väldigt mycket som ska uppfyllas för att få kalla sig själv KRAV-gård,

eller KRAV-märkt.

Så det är klart som korvspad att det blir dyrare att producera sånt kött . . .

Frågan är om vi är beredda att betala ett högre pris för julbordets guld???

För mig är det solklart . . .

Ett rungande JAAAAA!

Till eko och KRAV.

Jag köpte skinkan igår, den var dyr.

Mycket dyrare än kompisen i facket bredvid . . .

Men min skinka har iallafall fått skutta, böka och bada

härliga gytjebad innan den hamnade på vårt julbord

Och det är hela skillnaden !

♥